Komplicerat och låst.

Komplicerat och låst. Helt sjukt vad människliga psyket är komplicerat, saker som jag visste att jag varit med om men som jag har tryckt bort djupt djupt ner. Faktiskt så långt ner att jag inte ens förstod hur mycket som påverkade. Det är absolut inget jag vill ursäkta mig med.

Det som hände det som vi båda skapade är fruktasvärt olyckligt att det skulle behöva bli så här. Ju mer mitt X drog sig undan och inte ville svara på mina frågor ju mer försökte jag få svar. Så hon tog skada att jag var på och jag tog skada att inte få svar.

Men jag var inte ute efter att prata hela tiden, jag ville få en förklaring till det som hände och en ursäkt. Sjuk hur illa förberedd och dåligt utrustade vi var.

En sorglig sak som jag kom på nu är att när vi hade det som värst i relationen så försökte jag förstå mitt X och dom få gånger vi pratade med varandra så gjorde jag med henne så som jag gjort med mig själv nu. Försöka förstå vad det är för saker i hennes barndom som nu uttrycker sig i vuxen ålder. Det kom fram en del saker som var nyttiga att få reda på.

Men så här i efterhand så är det upp till henne att reda ut sitt liv, jag borde ha fokuserat på mig själv helt och hållet. Jag tror vi hade samma problem då att se in i oss själva och villka svårigheter det ställer till med när det uppstod ett problem i relationen som vi behövde prata om. Hon får ångest av att vara ärlig mot mig där jag kände mig bedragen och jag är rädd både för konsekvensen av att bli lämnad och rädd för att bli konfronterad.

Vi satt på nålar hela tiden och mådde skitdåligt. Tyvärr så blev reultatet manipulering och lögner och jag vrider och vänder på saker o ting i samtalet för att inte anklaga och vara arg. Men hur förmedlar jag vad det är jag vill när det är så infekterat hela tiden? Idag så spelar det ingen roll vad som händer mellan oss, det är över och vi båda har gått vidare och jag försöker fokusera på mig.

Två otrygga människor som inte har haft en trygg och bra uppväxt.

När jag tänker tillbaka på just det tillfället när hon och jag pratade med varandra också tänker jag på mig själv så hade jag inte kunnat accessa något då. detvar så djupt begravet så jag kunde inte ens nå dom minnea och analysera dom då.

Men jag var psykiskt sjuk då eller mentalt instabil jag vet inte vad termen är för mitt tillstånd då, så jag hade inte kunskap eller vetskap hur jag skulle göra och då var jag fast besluten på att fixa problemet som vi hade.

Det skulle lösa allt trodde jag, det fanns inget annat. idag så har jag ett annat förhållningsätt till det. men jag var i ett mentalt dåligt skick då.

Jag vet att jag skrivit om att jag var ”frisk” i början när äkenskapet kraschade men det hade inte livit en annnan utgång för det. låt säga att vi hade blivit tillsamman igen då hade det kraschat ändå.

Vi båda var i så dåligt skick på den tiden, vi hanterade våra liv på ett destruktivt sätt.

Jag vet inte om hon är dold narcssisit, eftersom jag inte är en läkare så kaninte jag bedöma det. Men av alla saker jag läst så prickar hon av alla dess beteenden enligt mig och det jag har upplevt, men det är inte mitt problem det är hennes problem.

Jag har mina egna problem som jag behöver fixa och det är en hel drös med saker jag behöver ta itu med.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.