Hur det är att leva med en Covert Dold Narcissist

Jag känner först att jag behöver skriva några ord om min status idag, jag får reda på ny information om mig själv varje dag som jag bearbetar. Å det är så mycket nytt som kom till mig i helgen som var väldigt viktigt för mig.

Precis som jag insåg att jag har massor av traumatiska upplevelser som har definierat mig som person och det var ingen vacker syn och en fruktasvärd upplevelse för henne. Så hade det inte spelat någon roll hur många gånger hon berättade för mig att jag har problem, det är något som jag själv behövde upptäcka och påbörja processen att hela mig själv.

Det är samma sak för henne, jag hoppas att om hon kommer dit i livet där hon ser sig själv hur hon och beter sig så kommer hon söka hjälp och kanske till och med be om ursäkt. Men det ligger på att inse och förstå att dom som hamnar i hennes sikte kommer troligtvis vara med om samma sak som jag var med om.

Who knows? det tog några år innan jag själv fick insikt i att jag har problem och det är inte förrän jag gör en förändring i mig som jag kommer att vara behandla mig och andra på ett bättre sätt. en del männsikor kommer inte dit en del människor har inte så grava problem som vi hade. men det är fortfarannde en själv som äger problemet.

Hur det är att leva med en Covert Dold Narcissist, oj om jag ska välja ett ord som täcker in mig i det så skulle det vara att Anpassa mig till varje situation. Med det sagt så verkar det som att jag är så i min natur har jag märkt, blir jag rädd så backar jag för att slippa ta en onödig konflikt

Dom lyssnar och registrerar allt som partnern säger och informationen kommer alltid till deras fördel när dom börjar manipulera. Jag tror dom är livrädda att andra männsikor kommer se deras rätta jag men utifrån hur dom själva ser på sig själv som en Bluff.

Det som är sjukt är ju att i mina ögon så såg jag henne som en jättekompetent person som lyckades med massor av saker i sitt liv.

Det vi aldrig får reda på är om deras osäkerhet och rädsla för att bli kritiserade. Eller att masken kommer falla och alla ser igenom dom.

Eftersom empati delen inte verkar finnas eller vara utvecklad så kan dom inte riktigt känna och förstå andra människor. Hur kan då en person som ser ut och verkar fungera bra ute i världen då ha många av dessa personlighetsdrag? Anstränger sig, Dom håller viss information om dem hemlig som dom tror är dåliga drag.

En kort story som hände henne i arbetet, hon fick en tjänst och det mesta var nytt för henne. Då kan man lösa det på olika sätt fråga någon om hjälp eller gå utbildning eller som hon valde att lösa det.

Jobba på som bara den och försöka dölja misstagen om det blir några och sedan reparera misstagen och i princip ljuga eller dölja att dom inte kan det som dom ska arbeta med. Tills dom har lärt sig allt tillslut. undanhåller information som på något sätt skulle visa att det fiunns brister i kunskapen.

Problemet med att hantera situationer så är att det kan kosta företaget pengar om det går riktigt åt fanders, eller andra problem som inte går att ordna till. det är svårt att få status uppdatering ifall dom inte vet vad dom håller på med.

Mitt X kom hem många gånger och berättade vilken oerhör press hon var i eftersom hon inte visste vad hon höll på med, det kom nya arbetsuppgifter som hon skulle ta hand om och det blev väldigt svårt att veta vad hon skulle göra, hon bad aldrig om hjälp eller förklarade situationen som hon var i. Hon bet ihop som hon brukar göra.

Jag har aldrig lärt känna henne på djupet för att hon kan inte tillåta andra att få reda på deras svagheter, en normal person har överseeende med detta och det är verkligen ingen stor sak att man inte kan allt eller vet allt men en narcissist saknar empati så det blir omöjligt för dom att förstå om någon annan skulle vara i samma sits än dem.

Det börjar alltid smått, livet har aldrig varit bättre och jag har nog aldrig känt mig lyckligare än den tiden då jag träffade henne. Ett liv med många vänner och roliga saker som händer. Det byts ut mot mer och mer hemma sittande, vännerna försvinner en efter en tills att det bara är hon och jag.

En sak jag fått höra nästan hela relationen är ”jag behöver egentid” jag visste inte vad det var för något och varför man behöver ”egentid”. jag fick höra det mer och mer tills jag en dag frågade vad betyder det vad är det du vill få? hon ville att jag skulle åka bort en vecka så hon kunde vara själv. men om jag hade haft mina vänner kvar så kunde hon ha fått egentid flera veckor om året. skulle jag åka själv till säffle och sitta där i en vecka?

Vi har haft väldiga problem med kommunikationen med varandra. Jag av mina rädslor beroende på situation och vad jag uppfattar så vet hon inte vad hon vill göra, men istället för att berätta det så talar hon om för mig att jag vill inte hitta på någonting. Ständigt klagande på att jag är värdelös.

Det börjar alltid smått och sedan så eskalerar det. Så som jag har tacklat vår relation är att alltid anpassa mig efter vilken situation som uppstår för att slippa tjafs och bråk eftersom jag var konflikträdd tidigare i vår relation. det blev bättre för mig med åren men aldrig 100%igt.

Nu idag så har jag kommit längre i att finna mina problem och det är rädslor som jag har haft. En inneboende rädsla att visa mig sårbar inför henne, en rädsla att var rak och ärlig i vad jag vill och mina önskemål, rädsla att stå upp för mig själv och våga säga emot.

Det finns en sak som jag faktiskt blev jättebesviken och arg över och det var när vi separerade så lovade vi varandra att vi skulle försöka respektera varandra och vara överens med barnen uppfostran. Hon bad om att få barnen skrivna hos henne och jag gick med på det.

Efter huset blev sålt efter nyår så klippte hon kontakten med mig. Försökte nå henne för det har varit en del grejer som har med barnen att göra men det går inte att nå henne förrän hon hör sv sig. När det är åt andra hållet så har jag svarat henne direkt förutom 1gång då jag provade att göra som henne.

Hur gick det då med överenskommelsen? Inte bra, hon låter ungarna festa hemma (alkohol) utan att diskutera det med mig och jag är emot det och dom är mindre åriga.

Ingen kontakt om barnen alls om det inte är initierat från henne.

När jag ville prata om vissa saker om barnen så vägrade hon att svara både på sms och samtal. det är inte speciellt trevligt sätt att bli bemött på. detta har pågått i flera år.

Första året vi separerade så ringde hon barnen varje dag eller skickade SMS till dom, vilket skapade mer fokus på henne än vi kunde bygga upp vår nya familj, så när det var hennes veckor så höll jag mig borta för jag ville inte förstöra deras nya familjeuppbyggnad.

Det finns alltid en bra sund förklaring från henne när jag tycker att hon har gått över gränsen så att hon kan rationalisera sina handlingar. När jag tar upp något om barnen så svarar hon inte eller så får jag höra att jag är en idiot. Det är väldigt sjukt att uppleva, det är som att gå in i Willie Wonkas chokladfabrik det är ett hus men jag vet att något inte stämmer.

Hon har alltid bokat upp barnen på aktiviteter när jag har haft dom på mina veckor och jag har sagt till flera gånger att hon ska sluta med det. hon kan hitta på saker när det är hennes vecka. Svaret jag fick var ”Men jag vill ju bara att barnen ska ha kul”. Innebär det att barnen har det tråkigt hos mig frågade jag. Jag fick inget svar bara tystnad.

Detta är hennes främsta vapen ”Tystnad” inte svara på något och det är så sjukt frustrerande för man börjar tvivla på sig själv igen.

Det andra vapnet är Attackera och skrika på mig så jag ryggar undan och lägger mig i samtalet.

Det tredje vapnet är ”Gaslightning” det finns massor skrivet om det. men i princip så skapar det tvivel på om det jag hörde eller såg var sant och när det händer tillräckligt många gånger så blir du galen tillslut.

Deflektion eller projecering är ett annat vapen och väldigt effektivt, jag frågar något men istället för att få ett svar så får jag en motfråga eller en anklagelse emot mig. så det jag undrade om först det är borta för länge sedan och eventuellt glöms bort. tar jag upp det igen då kommer attacken.

Sen har vi klassikern avskärming vägrar att svara på något format överhuvudtaget även IRL.

Sen går det att blanda alla dessa vapen i ett samtal och då är hjärnan mos efter 3 timmars samtal.

Man blir manipulerad hela tiden och utsatt för lögner det är så sofistikerat så man luras in i det. Om jag är uppriktig och älskar min fru så vill i alla fall jag lösa problemen. Men om hon inte är intresserad av att lösa något så har hon redan vunnit eftersom jag inte vill ha konflikt och hon vet om det så går det alltid att styra undan.

Jag var med om något jättemärkligt förra sommarn som jag inte var beredd på. Jag fick ett samtal och då hade jag gått vidare tror inte jag hört från henne i över ett halvår. Hon hade problem med gräsklipparen och fiskade efter sympati och hjälp antar jag. Det var som vi aldrig hade bråkat alls. Hon var supersnäll i telefonen men jag fick ett utbrott där och då på henne. Hur kan någon som beteer sig på det sättet klipper kontakten vägra svara på något helt plötsligt höra av sig och tro att allting är glömt? Ingen ursäkt från henne alls.

En grej som var konstant i slutet av relationen var allt prat om jobb, det är fortfarande så dom få gånger jag träffar henne. Jag får lyssna på hur alla är dumma i huvudet på avdelningen, ingen fattar någonting. å det har varit så ända sedan hon fick en boost i hennes karriär.

Hon fick ledarskapsutbildningar och grädden på moset var skräddarsydd utbildning i ledarskap, psykolog hjälp med att hantera rädslor som hindrar en själv att växa (scenskräck mm.) hon växte och karriären gick spikrakt uppåt. relationen dalade samtidigt och jag stod vid sidan om och hejade på henne medans hon manipulerade sig framåt.

En sak som jag tycker är tragisk är att hon haft tillgång till Terapeut i fler år men hon sökte aldrig hjälp för sin personlighetsstörning, hon fick hjälp att bli starkare mentalt och hantera tex scenskräck vilket är okej tycker jag. Men hon kom alltid hem och berättade om att hennes Terapeut som höjde henne till skyarna. hur fantastiks hon var.

Det är tydligen ganska vanligt att narcissister vill få terapi men syftet är inte att ta itu med sina problem utan dom vill vara i centrum och höra och prata om sig själva har jag läst

Jag fick lyssna på allt detta prat om jobb jobb jobb och hon hon hon tillslut fick jag nog och sa att jag inte vill prata om hennes jobb eftersom det påminde om hennes otrohet hela tiden. Sen gick allt bara utför. Hon ingen emotionell koppling till alla valen hon gjorde så att få en ursäkt var det inte tal om för hon hade inte gjort något fel, Hon tycker att jag ska rycka upp mig och sluta tjafsa å gå vidare. Vilket jag förklarat att det är precis det jag håller på med.

Vi kan inte prata med varandra får jag höra konstant från henne, det är inte sant enligt mig jag pratar gärna men det hon menar är att hon vill inte prata med mig om dom sakerna som jag vill prata om. När man pratar med en narcissist som är klar med dig så styr dom alla samtal till en plats som inte går att”vinna” eller lösa problemen så man kommer framåt. Dom suger i sig vårt missnöje och ser till att vi aldrig kommer att få svar eller lösa våra egna problem.

Fick höra om en grej som hände på hennes avdelning och då tappade jag hakan över hur oempatisk och konstig syn hon har mot människor. Det hade varit löneförhandling på jobbet och tjejerna under mitt X diskuterade lönen med varandra och var otroligt missnöjda med den nya lönen. jag har ingen aning om vad dom tjänar och om lönen är bra eller dålig. Men mitt X hade fått reda på detta när hon kommit hem så hon kom inrusande i köket alldeles högröd och svarta ögon.

Hon berättade vad som hade hänt och jag tyckte att det är ingen ovanlig situation på arbetsplatser. X:ets reaktion var ”Fy fan vad dåligt dom jävlarna går bakom ryggen på mig, dom ska fan få igen” jag bara stod där med öppen mun och var helt ”lost”. Hon var så ”jävla” arg och besviken att arbetskollegorna hade diskuterat sin löneförhöjning och att dom var missnöjda. Nu i efterhand så förstår jag varför hon reagerade så på den siutationen. Enligt Xet så har hon lagt ner sin själ på att få till deras löner, men Xet tog det som att kollegorna kritiserade Xet personligen att hon var värdelös. Enligt Xets uppfattning så är hon bäst av alla så hur kan hon bli kritiserad av några som inte har samma värde som henne.

Det är min tolkning av hela situationen.

Jag pratade med henne efter hon hade lugnat ner sig och sa att detta är jättevanligt att personalen diskuterar sin lön och jag sa om du själv skulle råka ut för dålig lönesättning så skulle väl du också bli irriterad och då höll hon med.

Som sagt jag har så många historier med mitt X som är så sjuka nu när jag ser tillbaka så kan jag se det men när man lever i lögnen och man älskar personen så är det svårt att se det sjukliga beteendet. Jag satt ju fast i klistret för jag ville vara kvar medans hon höll på avveckla. Men det är inte så supertydliga signaler som jag läste av henne. Sofistikerat och manupilativt. Katching!

Hon mår jättebra idag för hon reflekterar inte och ångrar sig inte för någonting för hon gör inte fel. det är så en narcissist fungerar på det stora hela.

Alla människor har narcissistsika drag i sig även jag och har man en lite del av några delar så är man typ. en normal människa. Men det är när det procentuellt sticker iväg att merparten av personen har narcissistska inslag som det börjar bli otäckt.

Jag har aldrig blivit hotat med våld eller vapen och jag har aldrig använt våld eller tillhygge vapen eller liknande. Jag är ingen arg person och jag är inte elak av mig. men det har brustit några gånger då jag fullkomligt exploderat för att jag drivits till galenskap men då har jag höjt rösten inget mer än så men jag blev väldigt arg.

Jag hoppas att mina tankar och erfarenheter kan hjälpa någon annan person som inte har hittat sig själv och lider mentalt av olika anledningar. Det börjar alltid med en själv. Se till att älska dig själv och gör upp med ditt förslutna. Det är bara dina egna tankar som är problemet.

En polare sa till mig att ”allting är neutralt”.. jag förstod inte vad han menade så han förklarade att det är vi som individer som sätter tankar och känslor på det vi är med om och det vi hör. Så om allt är neutralt och vi inte reagerar med våra känslor så borde vi inte bli arga eller besvikna på det som ”händer oss”.

Det är så otroligt svårt att komma ur en sådan relation oskadd, jag hade ju en hel del problem med mig själv som jag inte ens visste om att det hindrade mig att vara normal med henne, sen hade jag investera så mycket i henne så jag kunde inte förstå att jag egentligen vill bort från relationen. jag trodde jag fortfarande var kär och att det är bara en bula i vägen som behöver fixas.

Vi båda var trasiga fast på olika sätt, jag blir bara så besviken på att jag inte hade verktyg eller förstånd att själv avveckla relationen. när jag väl hade kommit dit där jag faktiskt ville skilja mig så var jag för mentalt skadad för att ens förstå vad det var jag ville längre.