Ett lugn har infunnit sig.

Ett lugn har infunnit sig. Många tankar har flygit runt i huvudet senaste veckan, meninte på samma sätt som tidigare.

Jag vet att tankarna har varit om att jag inte förstår varför jag inte fick ett avslut eller varför jag inte fick svar på väldigt många saker, men det ligger inte på mig att tvinga miig till någon att svara mig. Det brukar vara normalt att när man pratar med en annan person så är det ge och få i konversationen.

Vilket sällan hände när jag pratade med mitt X, viket lämnade ännu fler frågaor i mitt huvud. Idag så vet jag att hon har egna problem som hon inte erkänner för sig själv (tror jag) men det är inget som hon tar ansvar för är min uppfattning.

Men jag har börjat ändra fokus i den frågan, varför brydde jag mig så mycket på att få ett svar från henne? Varför var det viktigt?

Det jag kom fram till var att jag har intalat mig själv att jag behöver förstå för mig själv olika saker som händer med mig framför allt när någon annan snacka skit om mig bakom ryggen, eller varför slutar någon att svara.

Det ligger djup inom mig att inte såra eller göra illa andra personer, jag gillar inte att hänga ut folk. Jag vet att alla är olika, det är inget jag kan eller vill göra för att försöka ändra på personers uppfattning. Jag kan till och med se tjusningen i att vi är olika och att det är en styrka i sig.

Jag har fått flera SMS från mitt X genom åren dom gånger som hon väljer att ta kontakt med mig, det handlar oftast om att hon mår jättebra idag och j ag borde göra som henne. Släpp allt och gör något kul med livet, man vet aldrig hur länge till man lever.

efter det så skriver hon att jag är sjuk ihuvudet och borde söka hjälp, efter det så kan det även komma en förklaring på, alla saker som jag gör fel mot henne.

Inte en enda gång sedan äktenskapet kraschade har jag fått höra att hon förstår sina egna problem och vad dom består av och sedan få en genuin ursäkt för hennes eget beteende.

Önskar bara att dena tiden raderades från mitt minne, fruktavsärd upplevelse.

Men idag så fokuserar jag mer på mig själv och försöker hitta lösningar på mina egna problem, på fredag så börjar första hjälpen men en utfrågning om vad det är för hjälp jag behöver få, så jag kan hantera mig själv och mina upplevda trauman.

Mycke av det som jag behöver göra är att se in i mig själv och försöka hitta en koppling och se samanbanden med vad händer när….och hur reagerar jag då….. och varför reagerar jag på det sättet vid det tillfället…. och hur får det mig att känna inombords.

då kanske jag kan hitta andra sätt att hantera mitt liv och acceptera att jag får känna på ett visst sätt men jag behöver inte uttrycka mig som jag gjorde förut.

Åh en eviga längtan att få en förklaring eller försöka vara vänner med mitt X har jag lagt åt sidan, dte är inte mitt ansvar att försöka få henne att förstå eller ändra på sig så jag upplever henne som snäll och vänlig igen.

Struntar man i att svara en annan person eller drar sig för att lyssna och förlåta varandra så finns det inget hopp i att ens lägga e tanke på det längre. det är bara barnen som får uppleva en sorglig situation och den kommer dom ha med sig i livet, jag bara hoppas att den inte färgar deras uppväxt och skapar framtida problem.

Jag har börjat prata med barnen och informerar dem om sanningen, så domska förstå att både mamma och pappa har gjort fel och hur situationen ser ut idag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.