Dilemmat jag var i.

Dilemmat jag var i. Förstå vilket arbete det var att försöka vara snäll respektfull i mina försök att inte anklaga eller ens säga något som kunde antas som kritik.

Att navigera det var helt omöjigt visade det sig.

Jag visste sedan långt tid tillbaka att minsta antydan till kritik i ett samtal som jag ville ha för att reparera vår relation som hon valde att vara otrogen i. Jag förlorade innan matchen hade startat. Det är så sjukt att förstå det i efterhand.

Var tvungen att lära mig att prata på ett helt annat sätt men det blev oftast kaos ändå för hon satt bara å väntade på att få attackera och hugga i strupen vid första antydan till att det fanns ett läge.

Jag kunde börja en mening så här. Jag blev väldigt sårad när jag läste om när du ville vara otrogen med den personen på jobbet. FEL! KRIG!

Jag vill att vi ska kunna prata mer öppet med varandra för jag blir bara utskälld dom gångerna jag vill att vi pratar med varandra om vad det var som hände. FEL! KRIG!

Vad jag än gjorde eller försökte göra för att rädda relationen var ju dömda att misslyckas från början.Det fanns inget intresse att hon skulle ändra på sig eller be om ursäkt. Hon ville bara att det skulle gå tillbaka till livet som vi hade innan.

Vi åkte på en solsemester till Turkiet för att se om det gick att reparera relationen. Det skulle vara någon sorts mätsticka om det var värt att fortsätta med varandra. Allting var ganska bra tills en kväll då jag ville prata för innan det så snackade vi inte om det som hade hänt innan. efter det så dog det sista för henne.

Jag tror testet var om jag kunde sluta prata om det hon hade gjort mot oss. Men jag hade kommit till ett ställe i relationen där jag kände att det är ohälsosamt att vara tyst å ignorera saker som behöver diskuteras.

Och det var jag som skyddade hennes otäcka beteende i vårt hem. Helt galet.

Jag har läst andra personers story som levt med en dold narcissist (Covert narcissist) och dom är lika snurriga ihuvudet som jag blev. Det finns ingen rim och reson hur dom bara kör över personerna som dom säger att dom älskar.

Idag så erkänner hon inte att detta har hänt och att hon ens inte inser att hon borde söka hjälp är helt chockerande. Det är lönlöst att försöka nå fram till henne, jag har försökt i några år och jag får samma bemötande varje gång. Skrik, lögner, undanflykter eller bara vara tyst och stirra ner i marken. Väldigt moget sätt att hantera ett samtal.

Det ska tydligen vara ett Trauma ifrån barndomen som sätter sina spår så djup, så i vuxen ålder så blir varje bråk som att bråka med ett ilsket barn. Det är exakt samma uttryck som barn gör när dom känner sig kritiserade eller pressade. dom kan aksta sig ner på marken och ligga å skrika och vifta med armarna och sparka med benen. Först gång man råkar ut för det så vet maninte hur man ska hantera det.

Skönt att kommit så här långt, jag tycker faktiskt synd om hennes nya kille ingen männsika ska behöva genomlida en sån upplevelse som jag gick igenom.

Kärlek ska inte göra ont.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.