Jobba med mig själv….varje dag

Jag har kommit så långt att jag förstår att jag har problem, jag vet vilka problem och vad jag behöver göra för att åtgärda dom.

Det som jag har svårt att fixa till är känslorna, jag har fått stora problem med att lita på nya relationer. När jag älskar någon så gör jag det fullt ut för jag själv tycker om den känslan att få ge mig själv till den andre personen.

Men jag har blivit så bränd och grundlurad i min förra relation, vem fan gör så och inte har dåligt samvete och ber om ursäkt?

Jag vet att det finns bra kvinnor men jag vågar inte ge mig ut på en sån resa igen och förlora mig själv i kärleken och sedan bli lurad.

Längtan efter svar….

En konstig händelse jag var med om strax efter skilsmässan somjag reagerade på var hur X:et sökte hjälp.

Hon har alltid varit intresserad av det spirituella och hon berättade att hon ville bli spådd, jag själv tycker sånt är bluff och båg men det är hennes liv så vill hon det så är det väl bara köra på.

Frågade efteråt om hon det var bra/kul upplevelse men hon ville inte berätta något om vad som hände eller sas i mötet (no shit).

Flera år efter så fickjag reda på vad hon var där för, hon fick äktenskaps råd/livs råd från en spågumma. det sjuka var att hon gjorde allt som spådomen berättade.

Nu kan man tro att det en spågumma säger är sant, jag skulle vilja säga att i detta fallet så fick hon en roadmapp på vad hon skulle göra framöver.

Spå gumman sa att hon skulle titta på Sex in the city vilket hon gjorde, lyxa till livet vilket hon gjorde, sluta träffa mig vilket hon gjorde vara öppen för nya möten…allt gick i uppfyllelse.

Idag så kan jag skratta åt det, att få livsråd från en okänd person i 1 timme som slumpvis drar fram olika kort.

Så surrealistiskt.

Jag fick ett SMS igår från mitt X och undertonen i meddelandet sa att jag skulle sluta skriva min blogg, för hon kunde också gräva upp skit på mig så jag kunde bli uthängd. Jag har informerat henne i god tro varför jag skapat detta forum för mig.

Jag är tydligen sjuk och behöver söka hjälp, jag håller på att försöka nå dit där jag mår bra och har släppt mitt medberoende till min förövare.

Det är i terapeutiskt syft för mig och tillåta mig att sätta mina tankar på pränt för jag har märkt att det är lättare att hantera mina tankar så fort jag pratat eller skrivit ner dom. Jag får distans till mina problem och kan lättare hantera dom. Jag vet att jag har problem med mig själv och jag är glad att jag har kommit så långt att jag gör något åt saken. Vad det gäller X:et så har hon sina problem och får välja att hantera dom på bästa sätt. jag har ingen åsikt om dom och jag kan inte påverka henne heller det är hennes liv.

Det tråkiga är att när jag läste SMSet så var det skrivet så formelt så det kändes som jag fick information från en helt okänd person. Men det handlade om vad hon ville ha av mig.

Det är så det varit sedan vi skilde oss, när jag vill något så får jag inget svar å det kan handla om barnen eller något i bådas intresse men det är helt tyst. Men när hon hör av sig så har jag alltid svarat för det är något man bara gör enligt mig.

Det som är så sjukt jobbigt är att jag vet att hon har problem med sig själv och det ställer till det för mig i min relation till mina barn och det finns ingenting jag kan göra åt saken. Fy fan säger jag.

Lyssna på ert inre!

Om det känns fel i relationen eller en konstig känsla så är det så. vi kan aldrig ändra på våra partners beteende men vi kan likförbannat avsluta relationen i tid om vi inte mår bra i den. Vi ska inte fixa och trixa så vår partner sitter på en pedistal och och njuter av livet, vi ska inte bli serveringspersonal till vår partner.

Jag vet idag att det var jag som möjligt gjorde detta men jag är så glad att jag kommit ur det. Förlåt om jag tjatar om samma saker helatiden men det vi gör mycket av blir vi bättre på och jag försöker ”avgifta mig själv” från mitt X. å ta upp tragiska situationer jag varit med om hjälper mig oerhört.

Den värsta känslan jag haft var.

Den värsta känslan jag haft var. När jag fick reda på X ets först affär: hon sa ingenting hon kom hem från en firmafest och stirrade ner i golvet. jag hade precis bytt golvet i hallen när hon kom hem från firmafesten som varade från fredag till söndag.

Hej älskling sa jag överlycklig att hon kom hem till mig, jag ville visa hur händig jag var och att ett ”problem” var borta för oss.

Fortfarande tyst…. vad är det som händer, jag frågade lite försynt. mår du dåligt? inget svar. jag gissade vidare tills polletten trillade ner. har du träffat någon? fortfarande så fick jag inget svar. Min puls gick från noll till 200 när jag såg hennes ångest visade sig.

Efter det så sa jag att jag flyttar hem till min polare så får du fundera vad det är du vill ha i ditt liv. fortfarande inget svar.

Om det slutade där så hade jag inte varit så efterhängsen och förlåtit henne, men även jag har varit otrogen så jag dömer inte henne. När 2 personer är olika och inte är ärliga motvarandra så kan vad som helst inträffa som otrohet, men kan vi vara lyhörda och förlåta om vi skule vilja det är en annan fråga.

Jag har aldrig skällt på henne för hennes beslut, jag ser ingen anledning att terrorisera den jag älskar. men jag hade önskat en att få höra sanningen.

Jag själv vet varför jaag var otrogen idag, då trodde jag det handlade om spänning och en romans/flört, men det var inte det alls. Jag törstade över att bli sedd, tagen på romans men jag har inte lyckats förmedla vad jag vill och önskar att få uppleva. jag har pratat med mitt X om det och jag har skrivit brev trodde kanske det skulle vara ett bättre sätt. men vi hamnade alltid i samma roller hela tiden.

Tror idag att jag var förälskad och kär mendans hon kanske inte ville investera mer i mig. Vem vet vad en narcissist vill få eller behöver. Om jag inte får höra att jag är fin, sexig, vacker efterlängtad av sin partner eller känna sig åtrådd så blev iaf. jag oerhört rädd att förlora henne och då la jag in överväxeln och kärleksbomba till hon förstod att jag fanns där.

Tror inte riktigt att det fanns någon riktig kärlek i henne det fanns troligtvis bara ett behov som jag kunde fylla. jag menar några av mina bästa år tog slut efter det så dog allting + otroheter och allmänt beige liv.

Nu till det som jag tycker var jobbigt och fortfarande tycker är jobbigt, straxt efter det så blev mitt X gravid då såg jag det som försoning och ”trodde ” på henne att vi skulle få vårt första barn tillsammans och att det var en nystart.

I efterhand så har jag förstått att ingenting är heligt, lögner för att täcka sina egna misstag och val har varit alternativ för mitt X för att leva vidare sin fantasi.

Det som jag deppade ihop för var mitt första barn med henne, idag vet jag inte om det är mitt barn. Jag känner att hon är min dotter jag älskar henne men att jag ens får minst tvivel om jag är hennes pappa är helt sjukt.

Eftersom vi aldrig pratade ut om det som hon valde att göra så vet jag heller inte hur länge dom eventuellt träffades. Hur kan man låta en annan person bli utsatt för något liknande. Jag älskar min dotter lika mycket som jag älskar mina andra barn, men jag är fortfarande osäker på om jag är hennes kött och blod. Jag behandlar inte henne annorlunda för det, men jag har alltid haft en gnagande fundering som aldrig försvinner.

Problemet ligger i att det är så många lögner i vår relation så jag vet inte längre om hon talar sanning eller om det är en yttligare lögn.

Jag har försökt att prata fmed henne för att skapa en ärligthet mellan oss som var något att bygga på, men hon hade redan gått vidare och fortsatt sina lögner.

Åh vad jag tar illa vid mig!

Tur att det går att radera saker i efterhand.

Mycket av det som jag skriver ner är skit som dyker upp och då vill jag få ur mig detta på en gång.

Eller om jag får något konstigt SMS från mitt X så har jag kunnat av reagera mig på en gång, istället för att svara på hennes SMS.

Blir arg för stunden. Men det släpper ganska omgående iaf. till nästa dag.

Oj då.

Oj då. Nu fick jag ett SMS från mitt X som på sitt sedvanliga sätt försökte styra bort mig från att starta denna bloggen med vänlig och bra formulering.

En hint av att jag borde göra som henne för att må bättre än att hänga ut henne.. Jag har inte hängt ut henne ingen vet vad hon heter på bloggen och jag tror inte att denna blogg får så många träffar eller följarskara.

Om inte hon har något att dölja och är ärligt mot sig själv så ska inte hon skämmas utan vara rakryggad och stolt över vart hon är idag, om hon gjort något fel så borde hon ta på sig det och be om ursäkt.

Jaghar kommit på massor av saker med mig själv som jag tagit upp som är skit jobbiga att berätta öppet för alla. men samtidigt så är jag så glad att jag har kommit dit att jag ser att dom saker na påverkar mig fortfarande negativt och behöver få bort det ur mitt bagage.

men mitt mål är att få skriva av mig och få ut mina tankar ur mitt huvud. För när jag höll allting inom mig själv så slutade det med självmordsförsök.

Det känns jätteskönt att få skriva vad som helst och om någon tittar in här och får hjälp på köpet så blir jag överlycklig att jag kunnat hjälpa någon som mår skit och kanske får en vändning i sitt liv.

Nu så!

Det börjar saker och ting hamna på plats. jag uppdaterat om mig och hur är det att leva med en narcissist.

Jag är ingen poet eller skribent. jag skriver som jag pratar så det är bara acceptera. jag är bra på andra grejer. å just nu är det att gnälla.