En sann historia som man kunde tro att Xet förstod sig själv mer.

En sann historia som man kunde tro att Xet förstod sig själv mer. När Xet hade sin raket karriar inom företaget hon arbetar på så valdes hon ut som enkandidat som förtaget trodde på.

Jag var stolt som en tupp, jag trodde att shit nu kommer allt att bli bättre. Tror jag berättade för alla att hon är smart och driv och duktig.

Under denna period så var det en kvnnlig arbetskollega på en annan avdelning som hade börjat sikta in sig på mitt X.

Ibörjan så förstod Xet inte vad är det som händer, med tiden så blev hennes arbetsveckor pest å psykiskt påfrestande och även hon började få det riktigt snurrigt i huvudet och började ifråga sätta sig själv och om hon är knäpp.

Till slut så fick hon reda på av en annan kollega som kände kvinnan som gjorde hennes liv till en mardröm att ”hon skulle göra Xets liv till ett helvete”.

Nu löste det sig så att Xet konfronterade sin marodör och jag tror kvinnan bytte företag till sist.

Men det jag då trodde skulle ge ett ljus till mitt X som precis har gått igenom detta skulle lugna ner sig lite mot mig och förstå det destruktiva sätt hon agerar på, var fortfarande lika okänslig mot mig och körde på på bara det sättet hon känner till.

En narcissist ber inte om hjälp för sin personlighetsstörning, det är ju inget fel på dem från första början.

Oj den såg jag inte komma.

Oj den såg jag inte komma. När vi väl hade skilt oss så hade vi pratat och lovat varandra att vara justa och ärliga mot varandra. Dels så barnen inte skulle få vara med om ännu mer skit från oss föräldrar.

Vi skulle säga till när vi skulle börja dejta så inga jobbiga obkväma situationer skulle uppstå om man skulle stöta på varandra på stan.

Vi skulle stämma av med uppfostran och vi skulle ha barnen varannan vecka så vi kunde känna oss bekväma i denna nya situation som vi båda befann oss i.

Vi hjälpte varandra så gott det gick första halvåret huset var fortfarande ute till försäljning och det skulle ta några månader till innan försäljningen var klar.

Jag gick med på att låta barnen vara skrivna hos henne, om det är något som hon är bra på så är det att ha koll på saker. Hon har faktiskt väldigt bra sidor i sig också annars så hade jag inte kunnat leva med henne så många år, men att inte ta ansvar för sig själv och sina egna gärningar, å inte ens kan be om ursäkt eller förstå att dom gjort något fel.

Vi träffades i smyg ibland, det var svårt att släppa allt på en gång antar jag och det var trevligt, Jag hade under lång tid förhoppning att vi skulle hitta tillbaka och det höll i sig för mig väldigt lång tid även då när jag mådde som sämst. Jag har alltid varit ärlig i mina intentioner mot henne och jag hoppades att något skulle lossna inom henne så vi kunde ha det där första ärliga samtalet men det hände liksom aldrig.

Vid något tillfälle så berättade hon till mig att hon tror att vi kommer hitta tillbaka och fortsätta, men hon behövde tid för sig själv för att tänka. Tyvärr så har jag då den här jobbiga jävla ångesten att bli lämnad och just vid den tidpunkte så var det jättejobbigt för mig att hantera det, jag hörde av mig i tid och otid. Jag tror att det var en stor orsak till vad som till slut hände åtminstånde hjälpte det till. Men jag har inte en aning för vi pratar ju inte med varandra, det är ett stående tema i vår relation eller jag pratar och hon lyssnar och sedan så går hon där ifrån är en mer korrekt beskrivning.

Första Julen kommer och den firas alla är bjudna och det är jättetrevligt, nyår lika så vi firar tillsammans och vad jag minns så var även det trevligt.

efterföljande dagar så hör vi inte av till hon hör av sig och säger till mig att ”Jag tänkte på oss och kom fram till att jag vill inte det här längre”. Jag undrade varför och försökte förstå vad det var som hade hänt och vad var det för fel osv. Alltså jag förstår att det vi hade då var så ointressant för mig med, det var bara en tragisk situation. Det som jag tog så hårt är att vi båda gjorde bara relationen sämre helatiden men jag ville reparea och såg att vi behövde rensa luften och vara ärliga mot varandra, men hon stängde av alla försök till försoning och kvar bara bara en ”skitmacka” som ingen vill ha. Så jag är övertygad om att hålla med och vara trevlig mot mig tills huset var sålt och vi var 100% skilda då bröt hon kontakten helt.

Är helt okontaktbar. jag fattar ingenting, eftersom jag inte har fått ett bra samtal där jag förstår henne vad hon vill och allt skit jag fick vara med om så hamnar jag i ett vakum, det är så surrealistiskt att tänka på idag när jag har bättre ”glasögon” på mig och förstår alla jäkla situationer som jag fick vara med i. iställer för att bara prata med mig några år tidiagre och säga jag vill skiljas jag har inga känslor kvar ett mer normalt sätt att hantera det på så blev det ”mindfuck” i 6-7år.

så jag befann mig i tankarna i mitt eget huvud,alltid första tanken som ligger och snurrar ”Vad är det hon vill?” nästa tanke ”finns det verkligen en chans att hitta tillbaka”? nästa tanke ”är det helt över”?. Nu i efterhand så tycker inte jag att jag förstår henne bättre i alla fall, men jag tror att jag fastnade i att jag inte fick något avslut=förklaring. Det är min känsla som jag hade inneboende i mig.

Det var inte allt förlänge sedan som jag fick mitt avslut jag kände att jag själv mådde bättre med mig själv och hon hade träffat en ny kille å då försvinner i alla fall en tanke. Vad det gäller någon annan förklaring så behöver jag inte det längre.

Nu när jag ser tillbaka på vart ända tillfälle vi snackat med varandra och vad som hände då, det är en handbok på hur en dold-narcissist hanterar hotfulla-situationer (enligt hur dom upplever det) som dom inte kan hantera på ett mer normalt vis.

Kännetecken för en dold-narcissist är några av dessa och jag komenterar dessa som jag såg hos min partner.

Återhållsam detta stämmer väldigt bra
Blyg Både ja och nej, hon arbetade upp den sidan så hon blev mer utåtriktad
Splittrad självbild Väldig mycket skulle jag säga, även om andra kunde se hennes storhet i många sammanhang så trodde hon inte själv på det.
Dålig självkänsla Ja, här är en jättestor del i konflikterna vi hade.
Osäker Väldigt Osäker på sig själv och om det är rätt val
Bryr sig mycket om att bli inkluderad i sociala sammanhang Jepp hon gifte sig med jobbet till slut, det var roligare att vara populär och få bekräftelse från andra.
Så rädd för kritik att man drar sig från att få för mycket uppmärksamhet Ett jätteproblem , inget samtal gick att föra med henne för hon tog allt som kritik, även om jag inte kritiserade henne så blev det krig
Lider ofta också av annan problematik som nedstämdhet, mindervärdeskomplex eller social fobi Mindrevärdeskomplex stämmer, inte bli bortgjord framför allt inte utskrattad.
Strävar efter bekräftelse på att de är bra och omtyckta Det är jätte viktigt för henne.
Överkänsliga för vilket mottagande de får Stämmer
Mer introvert Både ja och nej, Jag tror det är där egentiden kommer in, Det är då hon kan gå in i sig själv och ladda batterierna.

Alla dessa saker är jättejobbiga för henne och jag lider verkligen med henne, hon skulle behöver trygghet och känna att hon litar på folk, men hon litade inte ens på mig. Om inte ens jag som levt ihop med henne i 24år kan vara en trygghet och stöd då ligger hela helningen i henne.

Samtidigt så går det emot i hennes sätt att vara på att söka hjälp för det skulle ju innebära att det är något fel på henne.

Jag lyckades få några samtal med henne där hon var ärlig och beskrev hennes största ångestar och det måste vara tufft att gå omkring och leva med det varje dag. Men Det skapade inte någon bättre platform där vi kunde lita på varandra och vara ärliga och respektera varandra.

Hoppas verkligen att hon kommer må bättre och få bort dom jobbiga känslorna i framtiden.

Jag hoppas också att jag kan få det där samtalet somj ag gick och väntade på i alla år men framför allt en genuin ursäkt där hon tar på sig sitt ansvar och förstår att det är ett skadligt beteende för andra människor att få vara med om.

Kollade på en Youtube video om Dolda narcisster.

Kollade på en Youtube video om Dolda narcisster, det dyker upp händelser jag själv varit med om när jag hör andra beskriva sina erfarenheter.

Dom bekräftar mig att jag var också med om det så jag är inte galen, blir känslan.

Fick ett nytt SMS från mitt X idag, fortfarande så kommer ett relativt trevligt SMS som säger att hon skulle aldrig snacka skit om mig (vilket hon har gjort många gånger). Hon tycker jag är löjlig och sjuk som skriver denna blogg. till och med att jag är sjuk i huvudet och borde söka hjälp.

Jag har förklarat flera gånger vad denna Blogg hjälper mig med och att jag beskriver lika mycket mina problem jag har med mig själv som jag vill få bort för att jag ska må bättre.

Men det hon ville var att jag skulle stänga ner Bloggen så hennes fasad inte rämnar. skillnaden mellan hennes och mitt sätt att se på Traumat vi gått igenom är att jag vet att jag var vi båda var i samma rum och upplevede något väldigt otäckt tillsammans. jag vill parat om det och försöka förstå vad det handlar om och mitt X vill inte ta itu med egentligen det hon behöver ta ansvar för.

Jag vet själv att jag har problem med mig själv som jag behöver ordna/se över och jag är överlycklig att jag har börjat identifiera problem i mitt liv och personlighet. Jag upplever att mitt X inte är medveten om vad hennes del i detta Trauma är. För hon är ju så snäll verkar alla tycka som känner henne. Än idag så har jag inte fått en förklaring eller haft ett bra samtal eller fått en ursäkt av henne sedan 2016. enligt henne så blivit jag ett psyko men henne är det inget fel på.

När allt brakade ihop mellan oss så var jag ”normal, jag hetsade inte upp mig alls. Jag var otroligt lessen men ville försöka ha ett bra konstruktivt samtal och se om det gick att lösa våra problem. Men sedan den dagen så hade jag bara sjuka upplevelser när vi pratade.

Ett axplock på vad det handlade om för mig så jag undrade varför hon ville ha en affär på jobbet, jag undrade varför hon och hennes kompis snackade skit bakom ryggen på mig och hennes karl varje gång vi käkade middag hos varandra. Varför hon tillbringade mer och mertimmar på jobbet (2018 kom hon knappt hem) Jag tycket att vår relation var jättedålig och ville prata om det. Men jag fick vara med om manipulering, utskällningar, gaslightning tills jag faktiskt blev helt psyko och bröt ihop vid flertalet tillfällen.

Så visst hon har väl rätt i att idag att jag var sjuk men jag har jag sökt hjälp för att jag mådde så dåligt. Men när jag började ifråga sätta alla konstiga saker jag var med om då var jag en frisk sund person som älskade denna människa över allt annat.

Det är också ett av mina stora problem har jag märkt, jag är godtrogen och jag tycker om att ge till andra för det är så häftig känsla att få vara med om mottagaren reaktion. Men jag vet att jag gett för mycket många gånger, jag har liksom ingen spärr när jag ger. Jag förstår nu att en del personer kanske inte alltid uppskattar att bli överöst av kärlek eller komplimanger mm..

Ni får dra er egen slutsats, jag vet vem jag är och jag försöker må bättre varje dag och hjälpa andra finnas där för mina barn.

Jag bara hoppas att barnen inte har tagit skada så dom behöver dras med våra sjuka relation.

Det enda sättet att komma vidare när man blivit utsatt för en narcissit eller psykopat är att lämna relationen och sedan klippa kontakten helt. Sök gärna hjälp från en psykolog eller terapeut, omge dig av vänner och dom som du känner dig trygg med och börja bygga upp din självkänsla igen. Det är första stegen till att frigöra dig själv och börja leva och må bra.

Varför hanterar jag mina egna problem i en blogg?

Varför hanterar jag mina egna problem i en blogg? Jag har märkt att jag släpper saker ut ur min hjärna och jag känner mig ”lättare” jag behöver inte bära omkring på all ångest och skulld och frågor som jag söker svar på.

Det blir också väldigt tydligt att förstå det jag har problem med och enklare att nå en lösning eller acceptera att jag får känna på ett visst sätt utan att jag behöver agera på känslan.

Allt jag har lärt mig genom min uppväxt fram till nu sitter verkligen fast i ryggraden, jag behöver ”programera” om mig själv så jag skaffar nya bättre betenden som får mig att må bra.

Fick frågan av mitt X för henne så verkar hon tro att det är för att jag vill hänga ut henne. Men om det vore så, så skulle jag inte nämna mig själv först och mina problem som är otroligt smärtsamm att dela med sig av. Främst och jag skulle skriva bra mycket värre saker i så fall.

En positiv sak som har hänt sedan jag började släppa mitt försvar och slå ner muren för att våga vara öppen och ärlig mot mig själv är att jag gråter lite då och då till lite vad som helst.

Innan detta så grät jag inte öppet många gånger i mitt liv för jag ville inte visa alla min smärta och sårbarhet öppet för andra människor. Nu flyter det krokodiltårar mer ofat än förr. å det känns så skönt. grät i morse när jag pratade med min dotter och dagen innan det och även dagen innan det.

Det jag har tagit upp här i Bloggen har jag varit med om. Jag finner att detta verktyg hjälper mig att få struktur i mitt liv, det är en stor hjälp att sortera tankarna.

Jag fick till och med en idé idag om jag skulle starta en Podd med en polare som har gått igenom en skilsmässa ett halvår efter min skilsmässa.

Vi pratade lite idag och även han berättade om ett destruktivt leverne.

Det var bara en idé. som sagt podden jag lyssnade på hjälpt mig, tänka om jag kunde hjälpa andra som har varit i samma sits.

Är jag oskyldig i denna historia?

Är jag oskyldig i denna historia? Svar nej! Jag har förstört detta med på slutet. Jag har tagit ansvar för den biten och försöker hela tiden be om ursäkt och reaprera det jag har förstört.

Det var ingen lyckad kombination att 2 trasiga själar blev tillsammans.

Jag själv har ju haft väldigt jobbiga saker med mig själv, det var inte förräns efter serparation och min krasch som jag märkte och såg mitt destruktiva sätt.

Det handlar bara om min egen rädsla till olika saker jag är med om.

Istället för att jag berättar om min rädsla så utagerar jag på det jag är rädd för i hopp om att skydda mig själv för att inte bli sårad eller någon annan konsekvens.

Det skapar jättejobbiga situationer för båda parter.

Jag var extremt konflikträdd och det ser jag idag att det kommer ifrån min uppväxt, jag förstår ju idag att ibland behöver man rensa luft men jag fixade inte att stå och skrika på varandra.

Så jag har fått arbeta mycket med att förstå ångesten som många gånger kom över mig. varför får jag ångest och vart kommer den ifrån? Vad är det som triggar den.

Nu vet jag mycket av dom sakerna som hindrade mig att uppträda normalt i vissa situationer.

Jag är otroligt ledsen att jag gjorde illa mitt X för att jag inte förstod mitt eget bagage.

Jag hoppas att vi förlåter varandra i framtiden.

Podden jag lyssnade på precis berörde mig väldigt mycket för den var väldigt nära mig och mitt egna problem och påminde mig att jag behöver arbeta med mig själv varje dag för att bli en bättre människa.

Om jag skulle träffa en ny kvinna så skulle jag leta efter en kramig go tjej som tycker om att visa kärlek. det vore så härlig känsla men jag har verkligen inte brottom med det.

Oförstående och oempatisk.

Oförstående och oempatisk. Min äldsta dotter och min tidigare grannes dotter har psykiska problem som dom burit med sig i livet. Jag vet inte riktigt vad grannes dotter har för trauman men jag vet att hon mår dåligt och har kämpat större delen av hennes vuxna liv.

Min äldsta dotter som växte upp med sin mamma och bror hade en jättehemsk uppväxt med psykisk misshandel av sin egen mamma, detta är så otroligt smärtsamt för mig att höra.

Mitt hjärta gick sönder när jag fick höra hennes historia och att jag hade missat det helt och hållet när hon växte upp. Jag är glad idag att hon också har börjat må lite bättre, hon blev sviken av dom personerna som stod henne närmast som egentligen ska skydda henne från allt ont.

Jag försöker vara där för henne idag och lyssna och vara ett stöd, hon är så fin människa. Jag älskar dig!

Mitt X har alltid sett ner på dom här fina personerna, hennes recept är att ”ryck upp dig, vad är problemet” jag har också haft det jobbigt.

Herre gud vad har mitt X gått igenom i sin uppväxt för helt avsakna empati mot andra människor. Jag tycker synd om henne att även hon behövde gå igenom en traumatiskt uppväxt. än mer synd att hon inte fick hjälp i tid.

fick höra att ävenmitt första X var Dold narcissit hon med. jag vet verkligen vem jag ska välja.

Men detta är en stor anledning till att jag behöver bli snällare och bättre mot mig själv så jag inte väljer en narcissist igen.

Övergrepp av en nära och kära.

Övergrepp av en nära och kära. När jag först tog reda på vad mitt X höll på med eftersom relationen höll på ta knäcken på mig så bröt jag ihop. jag skulle åka iväg till en kund och hjälpa dom med ett stort problem. Jag kunde inte fokusera mig alls, tror jag sov någon timme då och då under den veckan.

Vi brukade pratade med varandra varje dag tiden innan jag fick reda på vad som hade hänt. Men så fort vi eller jag kom in i relationsprat så var allt bra men hon skulle anstränga sig. Jag är inte ute efter att någon ska behöva anstränga sig för att relationen ska bli lycklig, ibland så behöver man prata om vad problemet är och se om det går att lösa. Men vi gjorde aldrig det. vi bara körde på.

Jag hade kommit över information i hennes mobiltelefon. När jag läste i den vad hon hade för planer och drömmar så fick jag en chock och blev så knäckt. Den natten och många nätter efter det så kunde jag inte sova. Jag blev så ledsen och grät hela natten. Det var så sjuka saker jag läste. Visste inte om jag skulle ta informationen på allvar, om man lever ihop med en person och har såna tankar och dålig respekt för sin partner varför vill man ens vara tillsammans?

Om det bara hade varit en romans så hade jag förstått att det kan hända, men detta var nedvärderande och taskigt mot mig.

Hon och henne polare gjorde narr av mig och hennes man. Dom målade upp sig själva som världen bästa party människor och fullkomligt sågade oss vid fotknölarna. Det var så smärtsamt att läsa alla personliga påhopp. Min första reaktionen var att jag hade gjort något fel så klart. men sedan så frågade jag är det det här du tycker om mig?

Det är också en helt snevriden bild som jag gick omkring med under åren, jag fick höra att jag inte gjorde något det var bara hon som gjorde allt, jag kunde ingenting enligt henne. När jag själv resenserar mig så vet jag att jag är kunnig på väldigt många områden och kan jag inte det så läser jag på och lär mig det.

Det som jag var dålig på hemma och det vet jag att jag var, städa,tvätta, hitta på aktiviteter överlag, passa tider mendet är ett hem då fixade jag bilen, lagade mat, renoverade alla våra boenden. Men visst jag vet nu iefterhand att båda parter bör hjälpa till med allt i hemmet. Idag så¨har jag sett till att Steppa upp även dom sakerna som jag var dålig på för min egen skull inte för att någon annan tjatar på mig.

Dom var värda så mycket mer än oss, och hon siktade högt för att få allt.

Jag vet än idag inte vad det är jag gjort mot henne. Det har bara fortsatt komma helt orimliga osanna anklagelser mot mig och jag blir bara sårad och ledsen. Det hon själv sagt och gjort mot mig rinner av henne som vatten på en gås.

Hon lämnar alltid relationerna och är oförstående att partnerna blir ledsna och hör av sig. Det har hon berättat för mig och det upprepar sig.

Detta var starten på min extrema kolaps, jag bröt i hop som människa och tappade min identitet, minne, mig själv. Började tappa namnen på arbetskamrater och i vissa fall när jag blev stressad så började jag stamma.

Jag försökte hålla det inom husets väggar och söka svar hos förövaren, Jag älskade ju denna personen och ville laga relationen till varje pris. Men jag behövde det där samtalet så vi kunde börja reda ut problemen. Inget samtal den gången heller. Jag har någ suttit ner med henne flera hundra gånger och pratat och ibland så har vi pratat i 3 timmar i stäck och jag känner att äntligen nu så är vi på samma sida vi förstår varandra till 5minuter senare så är vi tillbaka där vi började med samtalet. Det har tagit mig åratal att komma ur detta psykiska övergrepp och börja må bra.

Idag så är mitt X fortfarande oförstående, jag har slutat ha kontakt med henne för då fortsätter bara övergreppet. Även jag hamnar på en plats som jag inte vill vara på, jag tycker inte om mig själv som den människan i hennes sällskap.

Det jag efterfrågat hela tiden är att hon reflekterar på det som hon har gjort mot mig och sedan förklara det för mig och sedan ber om ursäkt.

Det har alltid varit jag som behövt jaga och tjata för att få till ett sådant samtal. Men då blir det bara bråk för allting är anklagelser mot henne.

det var där för jag ville att hon skulle reflektera och återkomma till mig.

Nu känns det som att jag får samma övergrepp på mig en gång till varje gång som jag får höra att jag är dum ihuvudet och behöver söka hjälp..

Skönt att få gråta en skvätt.

Tack Emma!

Jag uppskattede samtalet vi hade otroligt mycket.

Du är en så fin människa som jag håller väldigt kär.

Jag är tacksam mot dig för att jag får var en del i ditt liv.

///Pappa

Lögner dödar!

Tänk om hon bara hade varit ärlig mot mig då hade jag blivit ledsen men kunnat gå vidare utan ärr.

Jag talade bara om att jag trivs inte i vår relation längre pga. ointresse från hennes sida.

Det var roligare på jobbet.

Hon ville få ihop det med en kollega på jobbet.

2018 var hon mer på jobbet än hemma, ungarna frågade varje dag: vart är mamma? vad ska man svara sina barn på den frågan? hon tycker inte om oss? Nä jag var så duktig och täckte upp henne så barnen inte skulle förstå vad det var som höll på att hända.

Det enda jag ville var att lösa problemet och för det behöver man prata med varandra.

Det var där som jag började bli sämre och sämre psykiskt och då var det ingen dans på rosor åren innan det.

Manipulering, lögner, bråk, jag fattar fortfarande än idag varför personen som jag levt ihop med och älskat har betet sig som ett psykfall och fortfarande gör det. jo jag vet att hon har en psykiskstörning men jag hade aldrig märkt av den sidan så starkt innan.

Även jag har betett mig illa när masken föll och jag märke att jag blev en boxningsboll, men jag försökte alltid ta reda på varför jag betede mig illa och gör något åt saken för jag avskyr att vara så mot någon människa. efter det så bad jag om ursäkt för det jag gjort fel.

Jag väntar fortfarande på en förklaring och en ursäkt från henne varför hon har ställt till med allt detta, men jag har kommit fram till att jag kan leva utan den ursäkten.